frida östberg

Det är över nu

Citerar Per Gessle i rubriken som spelades i högtalaren när vi bara hade en liten stund kvar av service på vårat sista pass igår kväll. Det är helt galet det här. Jag har slutat på fortet. Äntligen är det över! Idag åkte mina älskade servitriser hem till Svergie så just nu sitter de på planet till Paris! Det var sjukt jobbigt att se dom åka iväg från hotellet. Att ta farväl av min servitrisfamilj som jag krigat med från början till slutet. Jag är så tacksam för allt kul vi har fått uppleva tillsammans. Jag är så tacksam för allt slit vi har gått igenom tillsammans. Jag är så tacksam att vi klarade det. Vi klarade dessa sex månader. Ni är fantastiska, tack! Nu börjar 10 dagars semester med Alexandra. Vilket kommer bli helt amazing! Så det blir ingen uppdatering från mig på ett tag. Har mycket bilder och mycket att skriva om när jag kommer hem till Sverige den 2:e maj. Så vi syns och hörs då! Sköt om er så ses vi snart!

Just keep swimming

Så, som tidigare nämnt har min bror och pappa tagit dykarcert under de 2 veckor de spenderat här. På deras sista dyk i havet kunde även jag följa med och som tur var så skulle vi dyka vid ett vrak! Så himla fräckt! Vi fick även simma inne i det. I maskinrummet. Det var lite läskigt, hehe. Skeppet har tyvärr inte någon roligare historia än att de var i ett mycket dåligt skick så de släppte ner det där för dykares skull. Nåväl, kul för oss att se ändå! Pappa filmade med sin Gopro och tog lite bilder, så roligt att ha och se i efterhand. Vi gjorde ett dyk till efter som såklart inte var lika intressant som ett skepp men jag fick åtminstone se en sköldpadda. Det är mitt favoritdjur. Så otroligt vackra och rofulla. Så då blev jag glad. Två lyckade dyk! De båda var framförallt väldigt lyckade eftersom jag inte var rädd alls. Min klaustro har ju verkligen varit ett hinder för mig men med pappas ord i mitt huvud hela tiden att jag bara måste bestämma mig för att lita på utrustningen fick mig att kunna slappna av, tänka på andningen och ha roligt. Så himla skönt. Det är sånt här som är det bästa jag vet - att utmana mig själv till mitt det yttersta. För ett år sedan, i Australien, snorklade jag utan att vara rädd för första gången och här är jag idag och dyker på 20 meters djup och simmar in i trånga, mörka skepp! Så stolt över mig själv!

We are family

Hej vänner! Mycket har hänt sen sist. Mina kära besökare har varit här och även hunnit åka hem. Känns lite tomt att inte kunna springa ner till dom på stranden nu men det känns ändå bra. Det är ju trots allt bara en månad kvar tills vi ses igen :-) Så, vad har vi gjort dessa två veckor? Jo, några utflykter har det allt blivit. En av dom var till Les Saintes som jag besökte i december med Jennifer innan hon åkte hem. Min pappa och bror har tagit dykarcert så de har dykt en del, och en av dagarna var även jag med! Kommer till det mer i nästa inlägg!
Vi hyrde även en bil min sista lediga dag tillsammans med dem för att åka runt lite på ön. Då blev det vattenfallet jag besökte på min första utflykt på ön i oktober! (Minns ni?) Vi besökte även ett romdestilleri på sydöstra delen av ön. Vi fick en liten exklusiv rundvandring på själva "fabriken" som gör romen av en härlig fransman! Vi fick smaka på hur socker smakar när det är i sin orginala form som sockerrör. Tyvärr förstod vi i princip ingenting av vad mannen sa då han inte kunde ett ord engelska men vi fick i alla fall se hur det såg ut inuti och gissa oss fram hur romen skapas ;-) Det var en rolig upplevelse. Vi fortsatte till den andra delen av ön och stannade i Gosier för en fantastiskt god lunch. Därefter åkte vi till korset jag besökte för några veckor sedan. Så fint där! Vi hann med en hel del, vilket både jag och mitt sällskap var nöjda över :-)

Tack min älskade familj, Bodil & Stefan och Tompa för två fantastiska veckor. Trots att jag fortfarande var tvungen att jobba kändes det som jag fick ha lite semester jag med. Så otroligt glad över att jag har fått visa er det som varit mitt hem dom senaste 166 dagar och att ni trivdes som bra som ni gjorde. Nu ser jag verkligen ljuset i tunneln. Det är inte långt kvar nu. 28 dagar. Jag är snart hemma! 

Upp