frida östberg

Update

Hej vänner, gamla som nya.

För det är ju precis så det är. Detta året har jag fått lära känna så många nya fantastiska människor. Det har varit ett sånt grymt år redan på grund av allt jag upplevt. Mina sex månader i Karibien var minst sagt en berg- och dalbana men med tanke på alla nya vänner jag lärt känna så ångrar jag inte en sekund av min tid där nere. Jag lärde mig otroligt mycket som människa och som sagt, fick vänner för livet.

 

 

Sommaren hemma på Smögen var också magisk. Bloggandet hamnade lite på sidan där då jobbet krävde all min vakna tid kändes det som. Var jag inte på jobbet så var jag på Smögenbryggan och dansade till sent in på småtimmarna. Årets sommar har varit grym! Jag har fått, återigen, lärt känna så många nya härliga människor. Mina kollegor var/är minst klart oslagbara. Har haft så jäkla kul på jobbet med dom. Det har varit helt ointressant att jag jobbat sex långpannor på raken, tiden har bara sprunigt iväg i deras sällskap.

Jag hittade lite kärlek på ön också. Världens finaste L. Även det har varit en berg- och dalbana för att jag bestämde mig i början av mig att jag skulle flytta till Spanien den 10:e augusti. Jag skulle ljuga om jag skulle säga att det inte varit lätt. Det är så jobbigt att hur mycket jag än känner för den här killen så lyckas distansen förstöra så mycket. Men vem vet vad framtiden har att bjuda på. I keep my fingers crossed. Oavsett vad som händer med oss så var han en av de största anledningen varför sommaren blev så bra som den blev och det kommer jag alltid vara tacksam över.

 

Så som ni kanske förstår befinner jag mig i Spanien. I Alicante för att vara exakt. Jag har fått jobb på ett skolfotoföretag som heter Fovea AB och håller på med deras kundtjänst här nere. Kundtjänsten här nere är relativt nystartad så det är roligt att få vara med i något nytt och spännande. Att få vara med i utvecklingen. Ner hit har jag med mig två av mina vapendragare från Karibien, Erik och Anton. Även en tredje kavaljé från Karibien, Filip, kommer ner i slutet av september. Det ser jag mycket fram emot.

Så det jag gör om dagarna är att svara i telefon, svara på mail och busar med mina kollegor. På kvällarna lagar jag och grabbarna mat och försöker även träna en del. Jag umgås mycket med min chef Victoria som jag känner sen tidigare. Det var hon som jag kontaktade angående jobbet och frågade om de ville ha lite hjälp i höst. Hon är som en extramamma för mig och det känns väldigt tryggt att ha henne här nere. Varje måndag och onsdag är det Zumba på ladys gym som vi går på. Då får vi skaka av oss ordentligt och för att vara ärlig så skrattar vi för det mesta oss igenom alla pass.

 

Det har varit spännande att komma ner hit. Jag hade två-tre ganska ostadiga veckor i början. Jag kände mig inte riktigt klar hemma i Sverige och jag saknade väldigt många. Speciellt L. Det kändes jobbigt att de fortsatte säsongen på Smögen och att jag hade åkt ifrån den. Men nu när allt flyter på bra på jobbet, man har fått in en vardag här nere och man lär sig leva med saknaden så börjar jag trivas väldigt bra. Alicante är en superhärlig stad som jag tycker om jättemycket. Man lär känna sina kollegor bättre. Allt känns bättre och bättre för varje dag som går.

Jag ska stanna här fram till jul och sen vet jag inte vart i världen jag hamnar. Just nu letar jag alternativ jag ska göra i vinter. Vet verkligen inte vad jag vill göra. Men någonstans hamnar jag ju och vad det än blir så blir det bra.

 

Nåväl. Skrev mest detta till er som inte kan hålla koll på allt jag gör och vart jag befinner mig i världen. Jag kan försäkra er om att jag är i trygga händer. Ta hand om er så syns och hörs vi snart.

 

 

Upp