frida östberg

Touchdown Sweden

Eller ja, jag har ju varit hemma nu några dagar. Kom hem i lördags kväll efter några dygns håll-i-gång. Det var väldigt skönt att mötas av mamma och pappa när jag äntligen landat på Landvetter och fått tag på min ryggsäck. Det kändes verkligen som om jag var färdig med den här resan. Det kändes lagom att åka hem efter tre månader där. Filippinerna är ett fantastiskt land med otroliga möjligheter att bara kunna bli ännu bättre. Det är ett minst sagt ett organiserat kaos. Allt har ett system även om det ser ut som om det är helt utom kontroll. Det är lite charmen med det hela och kan man inte acceptera det och bara låtas hänga med så kan det vara ett svårt land att ta sig runt i. Men allt har sin tid. Det var skönt att komma hem till våra organiserade mataffärer, asfalterade vägar och tidtabeller. En organiserad vardag. Man får inte glömma bort vilken tur man haft som fått växa upp i ett enkelt Sverige. Att man har lyxen att idag kunna välja vart i världen man vill vara. De har absolut inte samma möjligheter. Även om jag tror att i och med att turismen ökar så kommer ungdomarna också att börja våga ta steget att resa mer. Men det är en bit kvar tills dess.

Nåväl, det är skönt att vara hemma. Jag och Bagge har verkligen haft världens bästa resa. Den hade inte kunnat bli bättre. Jag hade inte velat ha den annorlunda. Det är då det känns som allra bäst att åka hem också. Ingen dödsångest ;-) Det är klart jag redan saknar vita stränder, att få dyka i vrak och den varma söta luften men jag har kommit hem till ett soligt Sverige. Jag har ett roligt jobb att komma tillbaka till och mycket att se fram emot. Jag är i en väldigt bra period i mitt liv. Jag svämmar över av känslor men det behöver ju inte nödvändigtvis vara något negativt.

Det sista jag gjorde innan vi åkte till flygplatsen var att tatuera mig. Min lilla ananas. Den ses nog som "söt" i mångas ögon men i mina ögon är den bara nice. Den har inte något större budskap mer än att det är en symbolisk grej för mina tre år efter studenten. Det är svårt att sätta ord på hur viktiga dessa år har varit för mig. Att verkligen få känna mig fri, ostoppbar, självständig och lycklig på riktigt. Det finns få känslor som slår det. Jag vet att jag är kapabel till det mesta, bara jag vill. Jag har fått lärt känna världen och mig själv. Jag har fått sett och upplevt de mest fantastiska sakerna. Minnen jag bär med mig med stolthet. Det kan vara långsökt för någon men för mig är den tatueringen självklar. Life is sweet.

Till hösten väntar ett nytt kapitel. Studentlivet väntar. Jag hoppas kunna förvalta den tiden lika bra som dessa år. Men ett steg i taget. Nu väntar först en sommar på världens bästa ö, Smögen. Det ser vi mycket fram emot.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas