frida östberg!

Kategori: Brighton 2019

Back in my old hood

Hej på er! Det var bara en tidsfråga. Lite mer än fyra månader tog det innan "hemlängtan" tog över hela min kropp och fick mig att boka en flygbiljett till Brighton. Det var med otrolig värme och glädje jag mötte upp mina locals igen förra torsdagen. En av mina vänner hade dessutom ingen aning att jag skulle komma vilket gjorde det hela ännu mer spännande och förväntansfullt. Älskar att överraska! (Dock inte lika mycket att bli överraskad, hehe. Kontrollfreaket i mig måste börja chilla) Det var utöver det en sån otrolig lättnad att med en gång jag fick krama om dem, kännas som om det var igår vi sa hejdå. Även om fyra månader inte är en ocean av tid så var det som att jag aldrig lämnat. Brighton i sig var också sig likt. Lugnet som sköljde över mig när jag kom ner till stenstranden på fredagsmorgonen var precis som jag hade föreställt mig. Jag var hemma igen. Det är märkligt men också något oerhört fint med hur den staden kunde växa och bli som hemma för mig under den korta period jag var där. Det var självklart lite ledsamt att vara där utan mina utbyteskompisar eftersom de givetvis också var en stor del av vad Brighton skulle komma att betyda för mig. Vi hade kontakt via Whatsapp hela helgen så vi kunde vara nostalgiska tillsammans. Jag hoppas vi planerar en reunion i Brighton om några år. Det hade varit fint. 

Min helg innehöll god mat, kaffe, regn, kortspel, strosande längs alla små gator, pints, sunday roast, och söndagshike bland ett trettiotal paragliders. Perfekt på alla sätt, förutom regnet såklart men det är ju ändå klassiskt för England. Söndagen bjöd faktiskt på trevligare väder med strålande solsken och lätta brisar som underlättade för skärmflygarna. Det såg så fridfullt ut med den svårslagna utsikten och klarblåa himlen. Det var en fin avslutning på en fantastisk helg. Det var inte lika jobbigt att hem den här gången, tack och lov. Det är en trygghet i att veta att vi kan plocka upp saker och ting precis där vi lämnade det. Jag vet att jag alltid kommer att vara välkommen. Nu får vi se när jag åker tillbaka igen men jag ser redan fram emot det. Härnäst ska jag ju faktiskt tillbaka till Guadeloupe och bo på det hotellet jag jobbade på 2014/2015 med min familj i mars. Två veckors semester där ska verkligen bli ljuvligt och kul. Snacka om nostalgiskt! Om någon skulle vara mer nyfiken på mitt äventyr där har jag samlat alla inlägg från mina sex månader här

Puss och kram vem det än är som läser. Tack för att du läste :-) 

 

25 och officiellt gammal?

Och vips så har det gått mer än två månader sedan jag kom hem från England och Brighton. Som alla andra resor jag gjort känns det märkligt att jag har varit där och som om det inte hänt. Tiden står ju liksom på paus hemma i Sverige och det är som att man bara plockar upp det precis där jag lämnade det. Den enda skillnaden var att det gått från vinter till sommar. Vad har hänt sen dess då? Jag har firat midsommar på världens vackraste plats, Smögen. Jag jobbade hela juli på Bullen. Det var faktiskt riktigt kul att komma tillbaka till jobbet. Mina kollegor och gäster ger mig så otroligt mycket. Jag har varit på möhippa i Kroatien(!) för vår fantastiska Patricia som ska gifta sig om bara en vecka nu. Är så spänd inför det! Jag har firat ett flertal vänner som fyllt 25 och igår var det ju min tur att kicka 25! Det är en lite surrealistisk känsla men samtidigt ingen ånger över det. Det lär väl bara bli värre och värre nu att fylla år. Eller vad säger jag? Jag älskar att fylla år. Det är det bästa jag vet! Numera ser dock mina födelsedagsfiranden lite annorlunda ut än vad de gjort tidigare. Förr skulle det hända så mycket. Det skulle vara hålligång hela dagen och natten. Nu vill jag ta det så lugnt jag bara kan. Blir stressad när folk frågar hur jag vill/ska fira min födelsedag. Jag vill undvika bakfyllor och fullspäckade scheman. Låter så himla tråkigt när jag skriver det men det är väl så det är. Officiellt gammal och tråkig. Jag hade i alla fall en jättebra dag igår och solen lyste hela dagen. Vi tog ett dopp i havet på förmiddagen, jag bakade tårta och på kvällen åt vi tacos (vad annars?). Fått så många fina grattisönskningar och presenter. Bland annat ett nytt objektiv som jag redan älskar! Så kul! 

Tillbaka till Brighton. Omställningen att flytta tillbaka till Sverige har gått relativt smärtfritt. Jag har hållit mig sysselsatt och inte riktigt hunnit reflektera så mycket över det. Det har känts bra att komma hem. Jag är taggad inför kommande studier hemma i Malmö. Utbytet i Brighton var troligtvis inte det bästa jag kunde göra för mina studier men absolut bra för min egen skull att få komma iväg och göra något annat ett tag. Jag saknar såklart mina vänner, både de som är kvar och de som åkt hem till sig. Det känns att något fattas hos mig. Jag saknar stenstranden och pubarna som finns runt varje hörn. I början av augusti var det Pride i Brighton och det var längesen jag kände en sån enorm FOMO när jag fick bilder skickade till mig på alla glittriga, färgglada och lyckliga människor. Jag måste tillbaka och det är snart. 

Nu bjuder jag på lite bilder från helgen när vi bland annat provade fiskelyckan, födelsedagsbadet och på födelsedagstårtan. Älskade sommar. Jag vill inte att du ska ta slut!

4/134

Well, det är som alla andra gånger; allt här i livet har ett slut. Både det eländiga som det vackra. Mina dagar här i Brighton har räknats ner till att endast nu återstå fyra dagar av 138. Jag har varit ledig nu i nästan två veckor efter mina finals (som jag ännu inte vet hur de gått... Fortsätt att hålla era tummar för mig!) och jag har försökt att suga ut det mesta jag kan av Brighton. Dessvärre har inte vädret varit på min sida men jag är nöjd ändå. Likt många av mina andra resor så känner jag faktiskt ingen större ångest av att åka hem på söndag. Jag är duktig på att ställa in mig på saker som är oundvikliga. Det är som det är och det sker av en anledning, hur segt det än må vara. Kanske är det lite av en försvarsmekanism för att inte känna någon sorg men då får det vara så. Jag känner mig rätt så färdig här och längtar efter alla där hemma men det är såklart vemodigt också eftersom jag har trivts så bra här. Brighton är definitivt en Frida-stad och det kände jag från första stund. Jag kommer absolut att komma tillbaka. Det tråkiga är som alltid bara ovissheten när det kommer att ske. Mitt utbyte här hade ju naturligtvis aldrig varit i närheten av vad den blev om det inte vore för alla människor jag stött på under vägens gång. De har ju trots allt bidragit mycket till varför Brighton är vad det är för mig. Det är lite hjärtskärande att se hur en efter en droppar av och åker härifrån. Vi kom ju nyss hit. Våra vänskaper har ju precis börjat fästa och gro. Men jag får hålla tummarna för att våra vägar krossas i framtiden. Jag älskar att ha vänner från alla världens hörn med allt vad det innebär. 

Igår hade jag och mina tre flatmates en liten photoshoot vid 'University of Sussex'-skylten eftersom solen bestämde sig för att titta fram för en gångs skull! Jag kommer sakna att bo med dessa knäppgökar. Inte för att jag inte längtar efter att få flytta in igen i min egna(!) lägenhet men det är alltid extra tomt efter en tid när man bott med så många och så tätt inpå varandra. Lyxen att alltid ha någon utanför sin dörr som vill snacka skit eller plugga med. Det är rätt underskattat. Jag kanske måste tvinga Maria att flytta in hos mig till hösten. Nåväl. Väl hemma i Malmö ska jag spendera fyra dagar med att plocka upp min lägenhet och krama om alla mina kära innan jag åker upp till hem-hem för att fira midsommar med ytterligare kära. Det ser jag naturligtvis väldigt mycket fram emot. Nästa gång vi hörs här på bloggen är troligtvis från Svensk mark. Tack Brighton och allt vad du innebär. Jag kunde inte vara mer nöjd med mitt utbyte här. Vi ses snart <3 

Finals coming up!

Då var det inte ens en månad kvar... Herregud! Anyway! Hej på er! Slutspurten är här och jag sitter fängslad inomhus om dagarna för att plugga inför mina finals. En av tre kurser är inlämnade så nu är det bara en hemtenta (fredag-söndag) och en salstenta (onsdag) kvar innan jag äntligen kan andas ut och njuta av min sista tid här i Brighton. Om en vecka är jag klaaaar, done, finito!!! Jag skriver det i varje inlägg men hur knäppt är det inte? Egentligen inte alls men vafan. Jag blir knäpp av tanken att jag snart ska åka hem. Samtidigt som det ger mig ett lugn. Jag har oerhört blandade känslor kring min sista tid. Jag blir helt pirrig av tanken att jag ska få krama om alla, börja jobba på Bullen och att bara få vara i Malmö igen. Malmö påminner om Brighton på många sätt. Åtminstone en del av Malmö. Den 'chilliga' atmosfären och hur artsy det är. Här i Brighton får alla bara vara. Här är det ingen som höjer på ögonbrynen när någon ser 'annorlunda' ut just för att det är Brighton. Så, ja, jag kommer definitivt sakna hela Brighton-grejen, mina nyfunna vänner och livet här. Kommer jag att komma tillbaka någon gång? Lätt. Rekommenderar jag Brighton och att plugga på Sussex? Lätt. Skulle jag göra om det om jag fick chansen? Lätt. Kanske inte i den här utbildningen när jag bara har tre terminer kvar och för att jag ser fram emot mina kurser hemma men jag tror ni förstår vart jag vill komma. Jag har inte ångrat en sekund mitt beslut att göra den här terminen i Brighton. Det har varit tufft och jag har kämpat men det är också så det ska vara, enligt mig. Nu får jag bara hålla tummarna att det ger resultat och att jag faktiskt blir godkänd. 

Nu har jag dragit ut på dagens plugg länge nog så jag ska återgå till studierna innan det är dags för att spela lite fotboll i eftermiddag. Vi hörs och ses snart kompisar. Jag längtar efter er!

Såhär brukar våra 15 minuters pluggpauser spenderas. Häng i solen utanför vårt boende. 

Spring break

Hej på er! April och mitt spring break sprang såklart förbi som jag misstänkte. Men åh vad det var över all förväntan. Jag trodde (visste) att det skulle bli hur bra som helst men det blev bara bättre. Både med mina två besök från Sverige och lilla semestern upp till Skottland med mina flatmates. Jag var såklart trött efter att ha hållt det höga tempot i lite mer än två veckor men det var såklart värt det. Vet inte hur mycket jag ska berätta vad vi har gjort men under både besöken har jag såklart visat dem runt här i Brighton, vi har ätit och druckit gott samt dansat sent in på nätterna. I Skottland blev det mer, som Maria uttryckte det i telefon när jag berättade, av en "vuxenresa" med vandring, besök på museum, kortspel och tupplurar med inslag av god mat och dryck där också. Det var verkligen precis vad jag behövde. Skottland var ju dessutom lite råare vädermässigt och vi hade fullt upp med att upptäcka Edinburgh, Stirling, Callander och Glasgow så det blev lite "lugnare" om man vill kalla det så. Jag är supernöjd med min ledighet och hade gärna återupplevt allt igen. ps. Tack mina älsklingar för att ni kom och hälsade på mig. Jag är så glad för er och nu längtar jag ännu mer hem till er igen <3

Nu istället är man tillbaka i plugget och nästkommande veckorna kommer bli minst sagt intressanta... Alla uppgifter, prov och inlämningar sker nu i slutet av maj och jag är rätt nervös om jag ska vara ärlig. Jag tror det ska gå vägen men det är läskigt. Allt jag vill är att bli godkänd. Jag kommer vara så jäkla stolt över mig oavsett men målet är bara att bli godkänd. När väl alla uppgifter är klara efter den 29:e maj kan jag njuta av mina två-tre veckor kvar här i Brighton innan det är hemfärd. Herregud. Jag är snart hemma? Nu är jag nere på drygt 40 dagar kvar här. Knäppt. Nåväl här kommer lite bilder från den senaste tiden! Ta hand om varandra så hörs vi snart. 

 

69/70

Hej på er! Idag är det 69 dagar sedan jag kom hit till Brighton och 70 dagar tills jag flyger hem till Sverige igen... Vemodig känsla. Från och med imorgon kommer det vara mindre än hälften av tiden kvar lixom. Nu har man ju verkligen kommit in i allt och känner sig hemma på riktigt. Och jag har en känsla av att den här sista tiden verkligen kommer att flyga förbi med allt roligt som händer, finare väder och nedräkningen till finals. Nåväl! Jag skrev ju för en vecka sedan bara men jag fick en knäpp på nosen igår av min Moa (samt av mina malmö-kompisar hemma) som tyckte att jag borde uppdatera oftare. Kära älsklingar, your wish is my command! 

Förra veckan kände jag min rätt låg och nere av någon märklig anledning. Jag misstänkte PMS (min mens som alltid varit regelbunden har rubbats lite sen jag flyttade hit så vet inte riktigt vart jag är i cykeln) men det var nog inte det heller. Så jag var allmänt orklös helt enkelt. Tyckte skolan var fett keff och det enda jag kunde tänka på var det stundande spring breaket som är precis runt hörnet nu. Blev så förvånad när jag vaknade upp idag med samma känsla trots att jag haft en fantastisk helg. Så i eftermiddag, när solen äntligen hade puttat undan alla moln, tog jag mig ut på årets första löptur! Ja, skäms på mig att det inte blivit av tidigare men idag hände det och det får jag vara glad för. Jag har ingen aning vart man löper här men nog lyckades jag lokalisera mig fram till en fin runda bakom campus ändå. Campus ligger ca 20 minuter med bil utanför Brighton stad så den engelska landsbygden är därför bara ett stenkast bort. Stora ängar som breder ut sig över mjuka kullar. Jag sprang längs med de gula rapsfälten och det kändes stundtals som jag flög. Detta var precis vad jag behövde. 

Helgen var som sagt fantastisk som spenderades med både vänner och mig själv. Jag behövde en mix av återhämtning och det sociala vilket jag kände att jag lyckades balansera. På lördagen till exempel hade jag verkligen inga planer så jag tog med mig lite kaffe i en termos och boken "Rich Boy", som jag läser just nu, och stationerade mig på stranden i stan. Jag älskar verkligen att det är en stenstrand så man hänga där i sina vanliga kläder samt slipper få med sig halva stranden hem i kläderna :-) Well, där satt jag och varvade läsning med att titta på folk eller blunda i några timmar. Min kompis Ariane hörde senare av sig och ville hänga så då mötte hon upp mig för en glass. På kvällen mötte jag upp fler vänner och det blev resulterade i en rolig utgång. En lördag av kvalité. 

Jag och my baby girl Ariane

Järngänget på kvällen innan utgång!

Vårskrik

Första april? Det måste verkligen vara ett skämt den här gången för jag har ingen aning vart tiden tar vägen. Well, nästan en månad sen jag skrev sist och det har minst sagt hänt en hel del sen dess. Det 'största' som har hänt måste varit att jag och min kompis Casper bokade en weekend till Paris! Och det enda jag kan säga är; Wow, vilken vacker och fantastisk stad! Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Vi bodde utanför stadskärnan i ett område som heter Puteaux via Airbnb. Riktigt bra boende. Vi trivdes väldigt bra. Det tog såklart lite tid att ta sig till boendet och in till stan om dagarna (läs: nätterna hehe) men förutom det så var vi väldigt nöjda! Jag hade inga direkta preferenser vad jag ville se eller hitta på förutom Notre Dame som den sanna disneyfantast jag är. Det var lite av en dream come true när jag fick se Notre Dame och jag kunde inte låta bli att föreställa mig hur Quasimodo kikade ner på alla människor nedanför.

Anyway, det var ganska skönt att både jag och Casper tog det som det kom helt enkelt. Vi planerade inte särskilt mycket utan gick mest på känsla, och det blev en fantastisk helg verkligen! På lördagen hade vi dessutom strålande sol vilket var toppen! Mindre roligt var dock demonstrationerna från gula västarna. Vi var inte i närheten när det var som värst utan istället när det lugnat ner sig. Man kunde se bränder från gator där de vandaliserat, poliser överallt som stängde av gator samt avstängda metros i hela city. Undra hur länge det där ska hålla på... Till och från Paris åkte vi med Flixbus som var supersmidigt verkligen (+ billigt!). Jag som, precis om alla andra, försöker dra ner på mitt flygande tyckte detta var hur smidigt som helst. Tog 8 timmar med direktbuss från London vilket inte var några problem alls. Nästa gång ska jag dock inte glömma mitt pass... Höll ju på att inte bli någon resa över huvud taget tack vare lilla mig :-) Men! Det löste sig men jag fick mig en ordentlig bakläxa, hehe. 

 Utöver Paris så har jag spenderat mycket tid här i Brighton och våren har sakta men säkert börjat smyga sig tillbaka. Helgen som var, var helt magisk. Fredagen spenderades på stranden med vänner. Senare på kvällen mötte jag upp en kompis från London som jag träffade i Filippinerna för tre år sedan! Vi käkade fish n' chips på piren och fortsatte sedan kvällen bland Brightons barer och pubar in the lanes. På lördagen var jag medbjuden att kika på fotboll! Brighton & Hove spelar ju i Premier League så det har ju varit ett måste sen jag kom hit att se åtminstone en match när man är här. Trots en sur förlust så var jag väldigt nöjd. Avslutade dagen med indisk curry som jag har förstått är 'väldigt engelskt', haha... Well, det var sjukt gott i alla fall. 

Ser så mycket fram emot April och allt som April kommer att erbjuda. Om mindre än två veckor kommer Maria och Lisa för en weekend här! Direkt efter dem kommer ju Bagge, Rasmus och Thim i en hel vecka! Därefter kommer jag avsluta April med att åka till Skottland med 4 av mina flatmates. Så, som sagt, MYCKET roligt händer framöver. Kommer vara pank men vad gör det om hundra år! Tur skatteåterbäringen snart trillar in ;-) Ta hand om er kära ni så hörs vi snart. Pussar och kramar från eran Frida!

 

Här har ni en bild på en minst sagt lycklig tjej från helgen! 

Dag 38

Hej kompisar! Det går lite tid mellan inläggen här men jag har inte riktigt haft viljan att sätta mig ner och få ner mina tankar i ord. Livet flyter på bra måste jag säga. Jag överlevde influensan efter mycket om och men. Tog verkligen några veckor innan jag kände mig 100% frisk igen. Jag nämnde vårkänslor också i förra inlägget. Vi hade några veckor i februari med det mest fantastiska vårvädret. Jag var tvungen att springa och köpa en ny vårjacka (en manchesterjacka som jag verkligen älskar!) då den jag hade med mig var alldeles för varm. Nu däremot är vi tillbaka i typiskt nordiskt höst-/vårväder med grått, blåsigt och tråkigt. Hoppas på att det vänder snart igen. Vädret gör ju så mycket med en och man blir ju friare att hitta på saker. Skolan som jag tidigare känt varit svårt blir bättre och bättre för varje vecka. Det går snabbare och snabbare för mig att läsa veckans kurslitteratur och jag kan delta mer på mina seminarier. Det är en lättnad verkligen. Men jag vet ju med mig själv att även i Sverige behöver jag några veckor på mig att verkligen komma in i nya kurser för att förstå vad det är vi gör och hur saker hänger ihop. Det visade sig vara precis vad jag behövde här också med språket och tänket. Ibland kan jag komma på mig själv tycka att allt fortfarande känns på låtsas när jag sitter i en föreläsningssal eller under en diskussion på ett seminarium. Att jag faktiskt kom hit och bröt mig loss från min Malmöbubbla. Jag får aldrig sluta utmana mig själv. 

Det sociala livet flyter också på. Det finns alltid något att göra för den som vill vare sig det är något skolevent, sportaktivitet eller en spontan öl i stan. Jag har börjat gå varje vecka på salsa och klättring också vilket jag tycker är så kul! Jakob från Österrike som jag nämnt i tidigare inlägg är superduktig på klättring så han har redan lärt mig en del hur man ska tänka. Mina flatmates är så mysiga och mina grannar här på campus är så härliga. Jag har inte riktigt hittat någon som jag klickar med 100% bland alla internationella studenter vilket hade troligtvis varit ett stort problem för mig för 3 år sedan. Nu kan jag istället landa i en slags acceptans att detta är inte människor jag har valt och kanske inte hade valt i ett annat sammanhang och att det är okej. Jag behöver inte hitta en ny bästa kompis här eftersom jag bara är här en begränsad tid och har redan hittat fantastiska vänskaper under mina år efter gymnasiet på resande fot och i Malmö. Men! Jag har fortfarande roligt med dessa människor och kommer att skapa många fantastiska minnen tillsammans med dem som kommer att vara ovärderliga. Sen är jag medveten om att vänskap kan behöva växa fram så jag känner verkligen ingen panik. Jag hade lite ångest veckan jag låg hemma med influensa att jag skulle missa så mycket och hamna efter i att bygga vänskapsrelationer men det var såklart bara onödigt katastroftänk. Jag var lika välkommen som innan :-) Jag trivs väldigt bra med alla och livet här så jag är verkligen inte redo för att min tid i Brighton ska ta slut. Veckorna går ju så fort bara! Bara 101 dagar kvar tills terminen i slut. Snart tvåsiffrigt... 

I april verkar det nu som jag kommer få massa besök. Så roligt!!! Första helgen i april kommer Maria att komma, helgen efter kommer Fannie och Lisa och sen kommer Thim, Rasmus och Bagge helgen därefter. Det ska bli så kul att visa alla hur jag bor här och ta igen förlorad tid. Jag har dessutom spring break två veckor i april (hur lyxigt?) så jag kommer att kunna samla på mig massa härlig energi inför maj som kommer att bestå av plugg, plugg och åter plugg. Det är i slutet av maj jag har alla mina assessments så då kommer jag troligtvis att behöva fokusera 110% på det. 

Nu ska jag strax iväg och träffa min svenska kompis Casper för lunch! Japp, jag hittade en svensk kompis till slut ;-) Vi planerar en weekend till Paris nästa helg så vi får se om vi bokar det idag. Hoppas!!! Puss och kram alla som läser, hör av sig och peppar mig där hemma. Vi hörs snart!

 

Jag och några av mina flatmates på vår hike till Seven Sisters (klipporna i bakgrunden). Från vänster; Gem (Thailand/Filippinerna), Jag, Célia (Frankrike), Juliet (Nederländerna), Juliet (Nederländerna), Mille (Danmark), Tiana (Kanada) och Leticia (USA). PS. Jag skriver nationalitet främst för min egen skull att komma ihåg i framtiden.

Släng av influensa

 Hej på er! Det är nästan två veckor sen jag skrev men det har sin naturliga förklaring. Jag gick första veckan till skolan och hade tänkt att utvärdera min första vecka men förra torsdagen var det som om jag fick en rejäl käftsmäll och sen var jag sängliggandes med feber, huvudvärk, hosta och gud vet vad i fyra dagar. Jag bara sov, sov och sov. Jag är ganska säker på att jag fick någon form av influensa för nu, en vecka senare, känner jag mig fortfarande inte helt återställd men det är mycket bättre i alla fall. Så himla tråkigt att bli sjuk det första man blir när man är på utbyte. Well, jag börjar känna mig som människa igen iallafall och kan börja hänga med alla i huset igen. På tal om häng så har det verkligen känts som vår de senaste två dagarna här och idag tog vi eftermiddagskaffet utanför vår lya i solen. Det var varmt? Det var härligt? Jag älskar det! I kväll ska vi på någon studentfest i Brighton och imorgon ska vi på äventyr till Seven Sisters (Googla det! Ser så fantastiskt ut!). 

Så, hur känns skolan nu då? Jo, det är väldigt likt upplägget vi har hemma i Malmö med föreläsningar och seminarier vilket är tryggt. Blir inte så stor chock då. Dock måste jag säga att jag nog inte riktigt kommit in helt i språket än för jag tycker det är ganska svårt att hänga med och förstå allt. Historia är ju rätt svårt som det är redan på svenska att begripa och argumentera för så jag känner att detta är utmanande. Jag vill inte hoppas att jag tagit vatten över huvudet utan hoppas bara jag behöver några veckor för att verkligen komma in i det. Jag märker också att jag är ganska hård mot mig själv och tvivlar oerhört mycket på min engelska. Så, jag behöver lugna mina nerver lite och lita på att jag kan och att det värsta som kan hända är att jag lär mig något om det blir fel. Så, nästa vecka blir det nya tag! :-) 

Jag avslutar inlägget med att visa er några bilder från söndagen jag skrev mitt förra inlägg. Jag och fem av mina flatmates tog oss en långpromenad upp i skogen bakom campus, till Ditchling Beacon, och hittade så vackra vyer! 

Mille (Danmark), Leticia (USA), Ellese (USA), Tiana (Kanada) och Juliet (Nederländerna)

Back to school

Godmorgon! Idag har jag en slapp men härlig söndag framför mig. Vi ska ha möte i huset nu om en halvtimme för att komma överens om hur vi vill ha det här under våra månader tillsammans. Utöver det tänkte jag tvätta, gå en promenad i solen samt läsa lite inför morgondagen. Imorgon börjar nämligen skolan på riktigt. Då börjar allvaret Det känns nämligen som om man varit på semester de senaste dagarna. Så, nu ska vi göra det vi kom hit för - plugga! Jag ska läsa tre stycken rena historiekurser och kommer att gå i skolan i princip varje dag. Det som bekymrar mig mest är hur jag ska hålla koll på vilken kurs som är vad när jag läser tre stycken parallellt med varandra. I Sverige har jag ju alltid läst en kurs åt gången. Men det ska nog lösa sig. Det hade ju aldrig varit det upplägget om det inte hade varit möjligt. Well, håll tummarna för mig att det går bra! Imorgon har jag bara en föreläsning så det blir minst sagt en mjukstart. 

Igår hade jag min första helt lediga dag utan några planer sen jag kom hit. Solen sken så jag och min nyfunna vän Jakob tog tåget till Brighton. Min korridorskompis Juliet mötte upp oss senare på eftermiddagen. Vårt mål för dagen var att hitta en kaffemaskin men utöver det ville vi bara utforska, strosa och lära känna varandra. Jakob är från Österrike men pluggar i Lund OCH går i samma klass som en av mina närmsta vänner?! Vad är oddsen för det egentligen? (Om det är något jag går igång på så är det sammanträffanden. Tycker det är så kul oavsett hur långsökt det än är!) Det känns skönt på något sätt att ha någon som känner till Lund och Malmö men nödvändigtvis inte pratar svenska. Jag har hittills inte träffat en enda svensk och jag känner inte heller att jag har några behov av att göra det heller då jag verkligen vill fokusera på engelskan och få utvecklas så mycket som möjligt. Det blev en härlig dag. På kvällen lagade jag bara mat och slappade framför netflix några timmar innan jag totaldäckade. Det tar på krafterna att vara social hela dagarna ska jag meddela. Men det är en härlig trötthet. 

Dags att damma av den lilla bloggen

Hej på er! Long time noo see. Den här lilla bloggen har stått och dammat sedan 2016. Efter att jag kom hem från min långresa till Filippinerna i april tyckte jag väl inte att jag hade så mycket att skriva om. Mycket har hänt sen dess såklart men det som varit centralt i mitt liv de senaste (snart) tre åren är att jag numera är student. Jag har sedan hösten 2016 pluggat till ämneslärare i Malmö vilket jag trivts väldigt bra med. Vi ska inte ens gå in på hur orolig jag var innan jag började plugga att jag skulle vantrivas, bli uttråkad/rastlös eller ge upp alldeles för tidigt. Men nu när jag är inne på mitt tredje år i utbildningen, är jag väldigt glad att jag vågade börja. Jag blir fortfarande rastlös och får ångest över att vara på samma plats för länge men det känns som om jag har hittat min plats i Sverige åtminstone. Jag trivs väldigt bra i Malmö och livet där. Men för att göra någonting åt rastlösheten och ångesten har jag nu valt att studera en termin utomlands! Vilket också är anledningen varför jag nu ska börja blogga lite smått igen. Jag älskar att gå tillbaka i mitt arkiv och läsa om mina tidigare resor (trots att de är helt organiserade och röriga att läsa ibland). Så min utbytestermin slipper inte undan utan den ska också dokumenteras.

Så... Som många av er vet så befinner jag mig i Brighton, Storbritannien, för att studera på University of Sussex. Jag flög till England i tisdags, den 29:e januari, för att spendera en natt på hostel (Om ni vill ha ett bra hostel i Brighton så kan jag VARMT rekommendera Seadragon Backpackers. Kevin som äger stället är fantastisk! + Hans dotter bor i Skåne så det är lätt att bonda om man är från Sverige). På onsdagen tog jag taxi upp till Sussex och campus för att flytta in i min lya för de kommande 4,5 månaderna. Resten av dagarna har bestått av introduktion, föreläsningar, turer runt campus och Brighton samt välkomstfester för utbytesstudenter. Det har vart mycket att ta in med alla nya människor, intryck och information men helhetsmässigt är jag så nöjd med mitt val. University of Sussex känns genuint, välkomnade och spännande. Jag bor i ett eget rum men delar "huset" med 11 andra tjejer. Hittills kommer vi alla bra överens och jag tror vi kan få en mysig atmosfär bland oss under tiden vi är här. Det känns lite som att vara på säsong igen och som om jag är 20 år igen. 

På måndag börjar mina lektioner och jag ska studera tre kurser parallellt i historia under terminen. Det verkar vara ett högt tempo men jag tycker mina kurser verkar intressanta så jag ser fram emot att komma igång på riktigt. Allt är så spännande men samtidigt så läskigt. Allt är nytt och varje dag blir lite utav en ny utmaning. Håll tummarna för mig. Jag lovar att hålla er uppdaterade (om det ens är någon som är intresserad). 

 

 Bild 1. Min utsikt från högsta våningen på morgonen när jag vaknade. Bild 2. Första bilden (selfien) i min nya lya på campus!

 

Upp