frida östberg

Kategori: Guadeloupe 14/15

Mitt paradis, Guadeloupe

Hej kompisar!

Livet här i Alicante flyter på. Just nu, när drygt halva tiden har gått, trivs jag väldigt bra här nere. Jag har en väldigt bra fungerande vardag. Bor med världens bästa killar. Precis haft mamma och pappa på besök en weekend som har varit superhärligt och mysigt. Träningen kunde vart bättre men det är inte hela världen. Jobbet går väldigt bra. Ja, som sagt, allt flyter på väldigt bra. Bokade flygbiljetter hem idag. Börjar verkligen längta efter julmat och jultider då jag befann mig karibien förra året på julafton. På tal om karibien - idag var det ett år sedan jag åkte till Guadeloupe. Ett år sen jag på började ett äventyr som verkligen innehåll allt.

Som många av er som känner mig vet så var det många gånger jag tvivlade på Guadeloupe och om jag verkligen skulle kunna klara av att vara kvar i hela sex månader. Det var mycket med våra chefer, jobbet fick mig att vilja spy och väldigt många av mina vänner/kollegor sade upp sig och åkte hem. Hela 25 stycken sa upp sig och åkte hem till Sverige på hela säsongen. Det säger en hel del om säsongen. Men jag stod på mig och stannade kvar hela säsongen vilket jag är så fruktansvärt glad över idag. Guadeloupe är en av de bästa sakerna jag har gjort i hela mitt liv. Det öppnade så många dörrar för mig. Alla dessa människor jag fått äran att lära känna och få ha kvar i mitt liv än idag. Att jag idag bor i Alicante tillsammans med tre av mina bästa kompisar från Karibien. Att jag har daglig kontakt med många av dem jag spenderade mina sex månader med. Människor som förstår mig och jag förstår dem. Vi fyller en funktion hos varandra.

Jag minns hur spänd jag var när jag satt på landvetter och väntade på Andrea. Vi hade träffats på informationsmötet några dagar tidigare och kommit överenes om att mötas upp på flygplatsen. Våra munnar gick i ett om hur sjukt och galet det här skulle bli. När vi väntade vid gaten så anslöt sig fler och fler som också skulle till Karibien. Detsamma i mellanlandningen i Köpenhamn och på sista mellanlandningen i Paris. Vi alla var så spända och nervösa. Det kändes nästan som om vi var en hel skolklass som skulle ut på klassresa. Det kändes så surrealisktiskt att jag skulle åka till Karibien och jobba i sex månader. Att jag skulle bo där och ha paradiset precis utanför min dörr. Jag och grabbarna i lägenheten har pratat väldigt mycket i efterhand om Karibien och hur vi upplevde det. Det finns två, tre stora saker som vi är överens om att om det hade varit annorlunda så hade allt i princip varit perfekt. Vi är överens om att det var väldigt många som överdrev - jag får erkänna att jag var en av dem. Samtidigt så levde vi i en bubbla. Vi bodde på resorten. Vi jobbade på resorten. Vi hade vår fritid på resorten. Till närmsta stad var man tvungen att åka bil till. Det är klart att det var påfrestande i många aspekter att aldrig kunna släppa jobbet helt och hållet. Att alltid vara på sin vakt. Det var tufft där och då att inte kunna njuta hundra procent när man visste att man alltid var övervakad. Min pappa frågade mig när han hälsade på mig efter fem månader "Kan du se paradiset i detta Frida?" och det kunde jag, där och då, inte göra. Tyvärr kunde jag inte se paradiset på resorten längre. Jag hade sett för mycket av hotellets baksida. Idag vet jag att det är ett paradis men det är, som sagt, svårt att se det där och då.

 

Guadeloupe är ett paradis. Ön är helt fantastisk och trots att den är ganska liten så finns det så ofantligt mycket saker att se och göra. Mina favoritutflykter var Les Saintes, linbana, infintypoolen på Rayon Vert, Petit Terre och Ilet du Gosier. Om ni åker till Guadeloupe - kolla in det. Jag ångrar att jag aldrig fick chansen att besöka vulkanen La Soufriere och paradisön Ilet Caret.
Något jag aldrig kommer att ångra är mitt dykarcertifikat jag tog under min tid där. Det var en helt ny värld som öppnades för mig. Att jag dessutom klarade av det trots min klaustrofobi är jag så jävla stolt över. Att jag faktiskt lärde mig att vara i nuet och verkligen njuta av att vara under vatten. Att vara under vattnet har alltid lockat mig men klaustrofobin har alltid stoppat mig. Det känns så sjukt bra att den inte lyckades stoppa mig den här gången.

 

Idag, när jag tänker tillbaka, ser jag bara allt det positiva jag fick med mig där i från. Alla fester, alla sjukt konstiga diskutioner vi hade i matsalen, alla lekar vi gjorde under service, alla gånger vi vikt servetter och snackat skit innan service, alla utflykter till alla möjliga vackra platser, alla vinkvällar, alla filmkvällar, alla utgångar på marinan och allt däremellan. Att kunna öppna dörren och alltid ha någon utanför var nog den tuffaste omställning med att komma hem från Karibien. Det var plötsligt så ensamt. Det första Alexandra, min vapendragare de sista månaderna, skrev till mig när jag kom innanför dörren var "Längan om 20?". Fan vad jag saknar längan. Det var allas mötesplats. Det var sällan man gick längs allas rum på längan och inte träffade någon. Vi kunde sitta utanför någons rum i flera timmar och bara prata skit. Jag saknar kantinen som vi kallade vår matsal för. Det bästa med kantinen var att vi inte hade något wi-fi där så det var där alla de sjukaste konversationerna kom upp. Det fanns ingenting vi inte pratade om och alla skulle vrida och vända på det tills det totalt balla ur. Har nog aldrig skrattat så mycket som jag gjort i den matsalen.

Trots allt fantastiskt jag upplevt där borta så skulle jag aldrig rekommendera någon annan att göra det här. Det krävs väldigt mycket från en att klara av det är psykiskt. Det krävs otroligt mycket att kunna svälja mycket skit man får. Man måste vara väldigt varsam att välja sina fighter med vissa chefer och sätta sina egna värderingar åt sidan. Det är oftast inte värt en fight då du är lägst i rank dvs. har ingen talan. Din lön är piss och ingenting. Du får ingen uppskattning försen du visar vad du kan. Du får inte ta någonting personligt om din restaurangchef eller hotellchef står och skriker dig rakt i ansiktet för att hen är stressad över någonting - du råkar bara vara på fel plats vid fel tillfälle. Det krävs ett jävla tålamod och att kunna fokusera på det positiva i ett kaos. Att fokusera på alla de otroliga människorna man hade runt sig och allt kul man gjorde tillsammans. Och med tanke på hur många jag sett som bröt ihop och inte kunde klara av det så kan jag inte rekommendera det till någon. De jag trodde aldrig skulle åka hem - åkte hem.

Har varit väldigt nostaligsk idag. Saknar såklart mina karibienvänner extra mycket idag och är väldigt tacksam att jag bor med tre av dem. Tack för att ni gjorde den säsongen till den bästa möjliga. Det var på riktigt på grund av er som gjorde att man orkade vara kvar. Tack för det bästa äventyret. Vi ses på Guadeloupe om sju år på reunion!

Finbesök på Smögen!

Se vad jag hittade en regnig och grå dag på Smögen! Mina två Gwada-kompisar Lisa och Jacob! Nej, vi kunde inte hålla oss från varandra i mer än två veckor ;-) Nej men såhär är det. Jacob säsongade redan förra sommaren på Smögen (vi träffades inte då) och har kommit hit för säsongen. Lisa är från Falkenberg och tog bussen hit igår för att hälsa på Jacob. Så idag tog vi en lunch tillsammans på Göstas på Smögenbryggan. Och på tal om det så har jag fått jobb på Göstas för sommaren!!! Tror det kommer bli jättekul. Roligt att få fortsätta i samma bransch ett tag till i alla fall nu efter Gwada.

Anyway, mycket trevligt att få hänga med dom igen. Jacob och jag kommer ju defintivt hänga mycket i sommar. Lisa åker hem på torsdag så antingen ses vi mer ikväll eller kanske imorgon igen. Vi får se!

Servitrisdag

Jag tänkte att jag skulle slänga upp en bildbomd från våran "servitrisdag" som jag arrangerade för mina älskade servitriser den sista veckan vi jobbade tillsammans. Jag hade knåpat ihop massa tävlingar med bland annat Irländsk julafton, stafetter och ölhävning. Det blev en riktigt rolig eftermiddag och på kvällen avslutades på restaurang med orginalteamet som varit där längst :-) En av de bästa dagarna och mina servitriser var också jättenöjda med dagen så då är jag nöjd. Tack, åter igen, för dessa månader tillsammans. Jag hade inte klarat det utan er!

Home sweet home

Hemma i Sverige igen. Jag var så fruktansvärt taggad och glad över att få åka hem i fredags. Jag kunde inte riktigt hantera mina känslor. Äntligen skulle jag få lämna hotellet. Missförstå mig inte. Det gjorde ont (och gör ont) att behöva lämna mina vänner. Men att få lämna det där stället var jag så sjukt jäkla redo för. Flygen hem gick snabbt. Hade en väldigt tröttsam resa mellan Guadeloupe och Paris. Sov inte en blund, frös och satt inte skönt en sekund. Så det var väldigt skönt när den resan var över. Resan mellan Paris och Göteborg var skönare då vi alla 6 stycken som skulle till Landvetter totaldäckade och sa inte ett ord till varandra under de 2 timmarna vi flög. Jag märkte inte ens när vi lyfte så fort jag somnade. Det var mycket känslor som svämmade över att se min bror och hans flickvän hämta upp mig på flygplatsen. Jag bubblade och pratade hela hemresan medan de satt och lyssnade och frågade. Det var så sjukt att se Väjern, mitt hus och mina föräldrar igen. Jag var överlycklig.

Men så fort jag lugnade ner mig, pratat med mina bästa vänner på telefon osv. och hamnade på mitt rum kände jag mig tom. Som om något fattas. Alexandra skrev "Ses vi på längan om 20?". På längan brukade hela gänget sitta och hänga under dagarna. Det var där ungefär hälften av oss hade sina rum, jag och resten av hälften bodde inne i bunkern som vi kallade det. Jag vill inte tillbaka, absolut inte. Men jag vill ha mina vänner här.

På kvällen insåg jag ganska fort att jag inte kommer kunna få en blund, trots att jag varit vaken väldigt många timmar förutom "powernapen" på sista planet till Landvetter. Jag var väldigt trött men tankarna bara flög runt i mitt huvud och jag fick ingen ro. Så vid halv 1 inatt åkte jag ut till krogen och träffade på gamla ansikten igen. Var skönt att träffa många igen. Fick kramas mycket och prata lite, så det var kul. Jag vet att jag kommer komma tillbaka i mina gamla rutiner och gamla liv igen. Det kommer bli bättre. Men just nu vet jag inte riktigt hur jag går tillbaka dit.

Det som är så jobbigt att inse, redan nu, är att den här kommunen är förliten för mig. Jag vill vara ute i världen, uppleva och känna mig lycklig. Träffa likasinnade människor. Orädda, lyckliga och ickedömmande människor.

En liten skara av de jag spenderat 6 månader tillsammans. Här är vi som åkte hem i fredags på flygplatsen. Så tomt utan er.

Det är över nu

Citerar Per Gessle i rubriken som spelades i högtalaren när vi bara hade en liten stund kvar av service på vårat sista pass igår kväll. Det är helt galet det här. Jag har slutat på fortet. Äntligen är det över! Idag åkte mina älskade servitriser hem till Svergie så just nu sitter de på planet till Paris! Det var sjukt jobbigt att se dom åka iväg från hotellet. Att ta farväl av min servitrisfamilj som jag krigat med från början till slutet. Jag är så tacksam för allt kul vi har fått uppleva tillsammans. Jag är så tacksam för allt slit vi har gått igenom tillsammans. Jag är så tacksam att vi klarade det. Vi klarade dessa sex månader. Ni är fantastiska, tack! Nu börjar 10 dagars semester med Alexandra. Vilket kommer bli helt amazing! Så det blir ingen uppdatering från mig på ett tag. Har mycket bilder och mycket att skriva om när jag kommer hem till Sverige den 2:e maj. Så vi syns och hörs då! Sköt om er så ses vi snart!

We are family

Hej vänner! Mycket har hänt sen sist. Mina kära besökare har varit här och även hunnit åka hem. Känns lite tomt att inte kunna springa ner till dom på stranden nu men det känns ändå bra. Det är ju trots allt bara en månad kvar tills vi ses igen :-) Så, vad har vi gjort dessa två veckor? Jo, några utflykter har det allt blivit. En av dom var till Les Saintes som jag besökte i december med Jennifer innan hon åkte hem. Min pappa och bror har tagit dykarcert så de har dykt en del, och en av dagarna var även jag med! Kommer till det mer i nästa inlägg!
Vi hyrde även en bil min sista lediga dag tillsammans med dem för att åka runt lite på ön. Då blev det vattenfallet jag besökte på min första utflykt på ön i oktober! (Minns ni?) Vi besökte även ett romdestilleri på sydöstra delen av ön. Vi fick en liten exklusiv rundvandring på själva "fabriken" som gör romen av en härlig fransman! Vi fick smaka på hur socker smakar när det är i sin orginala form som sockerrör. Tyvärr förstod vi i princip ingenting av vad mannen sa då han inte kunde ett ord engelska men vi fick i alla fall se hur det såg ut inuti och gissa oss fram hur romen skapas ;-) Det var en rolig upplevelse. Vi fortsatte till den andra delen av ön och stannade i Gosier för en fantastiskt god lunch. Därefter åkte vi till korset jag besökte för några veckor sedan. Så fint där! Vi hann med en hel del, vilket både jag och mitt sällskap var nöjda över :-)

Tack min älskade familj, Bodil & Stefan och Tompa för två fantastiska veckor. Trots att jag fortfarande var tvungen att jobba kändes det som jag fick ha lite semester jag med. Så otroligt glad över att jag har fått visa er det som varit mitt hem dom senaste 166 dagar och att ni trivdes som bra som ni gjorde. Nu ser jag verkligen ljuset i tunneln. Det är inte långt kvar nu. 28 dagar. Jag är snart hemma! 

Äntligen!

Idag är dagen äntligen kommen! Dagen då mina föräldrar, bror och bästa kompis föräldrar flyger ner hit till Guadeloupe för 2 veckors semester! Det är få ord som kan beskriva hur glad och pirrig jag är just nu! Om drygt 1 timme ska vi åka transfer från hotellet och hämta upp alla svenska gäster som kommer. (Som är förövrigt det sista lasset svenskar för säsongen) och de landar drygt halv 7 ikväll. Så, det är lite extra pirrigt nu. Har bara gått på jobbet och räknat ner timmarna och nu äntligen är det dags :-) Nästa vecka har jag även lyckats kämpa till mig 4 dagars ledigt också, så jäkla nice!

Och på tal om räkna ner så har vi vart här exakt 5 månader idag och en månad kvar på jobbet! Den 20:e april gör vi servitriser vår sista dag (förutom några som ska stanna in på lågsäsongen) och det känns verkligen så jäkla gött. Jag är klar på den här resorten nu. Jag kan mitt jobb ut och innantill och man gör samma sak varje dag, så det är verkligen dags att gå vidare nu. Ska bli sååå skönt att komma hem till svensk sommar och till mina fina vänner. Men först, innan jag är hemma, ska jag ju som sagt resa runt ön med Alexandra. Fixa den sista brännan, dricka drinkar och bara ha det gött!!! :-D

Nå väl, ha det bra tills vi hörs igen!

Jag och familjen, julen 2013.

Illet de Gosier

Hejsan allihopa. Igår var jag ledig tillsammans med Jempa och Maja. Vi hade bestämt oss för att ta oss till Illet de Gosier som är en ö som ligger i närheten av huvudstaden Pointe à Pitre. Dagen började bra med att det fanns inga bilar att hyra men av en slump hörde ett franskt par oss prata om vart vi skulle och frågade om vi ville lifta med dom. Så, vi hade väldigt tur! Vi blev avsläppta i huvudstaden där vi tog en buss till Gosier som är det lilla samhället där man tar taxibåten ut till själva ön. Vi åt en nice frukost i Gosier innan vi tog båten ut. Vi hade blandat väder som växlade mellan regn och strålande solsken hela tiden men överlag blev det en riktigt härlig dag. Ön är jätteliten och det enda som finns där är strand, en resturang och en fyr. Så, det blev mycket solandes. När värmen var som värst låg vi vid vattenbrynet och solade. Blev en riktigt behaglig temperatur och man kände sig så "fri". Helt fantastiskt.

Hemvägen började också väldigt bra då de lokala berättade för oss att det inte gick några bussar varken till huvudstaden eller vidare mot Deshaies (Där vi bor) pga festival så då fick vi ytterligare ett problem, hehe. Men som svenska tjejer har man ganska lätt att få lifta. Det kom fram en kille som frågade oss vart vi bodde och erbjöd sig att köra oss till huvudstaden. Jag ska inte berätta några detaljer då min mamma kanske läser detta men det var ingen säker bil vi åkte i... Haha men det viktigaste var att vi överlevde och det slutade med att den här killen körde oss hela vägen hem!
Så, sammanfattningsvis har det varit en riktigt rolig och bra dag!

En annan grym grej är att det är endast en vecka kvar tills familjen kommer! Längtar så fruktansvärt mycket nu och det ska bli så skönt att få krama om dom! Känns så surrealistiskt att det är så nära nu :-)

Som ni ser så hade vi en GRYM dag!

Pointe des Châteaux

Hej allihopa. Idag har jag varit ledig tillsammans med några andra sköningar. Vi bestämde oss för att hyra bil och ta oss till den östra delen av ön. Vi åkte till Saint François (San fransoa uttalas det) först som är en fin fiskestad. Vi gick på deras strandpromenad bland fiskebåtar, stränder och sedan hamnade vi vid deras marina. Några riktigt fina båtar låg där :-) Vi kollade i några butiker och sedan bestämde vi oss för att ta oss till vårat huvudmål - korset! Korset (Eller Pointe des Châteaux) är en utkiksplats som ligger så långt öster ut du kan komma på Guadeloupe. Riktigt nice utsikt! Därefter åkte vi norrut, mot staden Le Moule som också är en fin stad längst vattnet. Där stannade vi för att äta. Åt några riktigt goa Accras som är en specialitet här på ön. Dock är det inte mer än friteradre små bollar som man brukar ha olika grejer i som fisk eller grönsaker. Svårt att förklara men det är riktigt gott. På hemvägen hamnade vi på vårat favorithak här, Destreland ;-) Haha, det är ett stort shoppingcenter. Där finns även "Carrefour" som är som ICA Maxi hemma, de har verkligen allt! Och dit brukar vi ofta åka när vi behöver grejer :-) Jag köpte ett par byxor, en ryggsäck och lite nya underkläder. Bra köp!

Så nu är jag väldigt trött. Jobbet har tröttat ut mig ganska mycket den senaste veckan så hela min kropp gör ont. Jag längtar så himla mycket just nu tills min familj kommer. Jag behöver mina lediga dagar tillsammans med nära och kära! Nåväl, jag ska snart gå och lägga mig för att låta kroppen vila. Imorgon blir det avskedsfest efter jobbet för våran härliga och bästa Siri som lämnar oss för nya äventyr i Frankrike! Vi kommer sakna henne!

Victor, Linda, Jenny, Karin och jag :-)

Update från paradiset

Herregud mina vänner. Var det verkligen i december jag skrev senast? Det har hänt så mycket sen dess. Det är redan den 1:e mars och det betyder att jag har exakt 2 månader kvar här. Det är lite absurt hur fort tiden har gått hittills. Eller nej, det är helt galet absurt. Veckorna här går så otroligt fort. Vi sover alldeles för lite, bränner oss allt för ofta i solen, dricker alldeles för många drinkar i veckan och är aldrig hundra procent lediga från jobbet eftersom vi bor på jobbet. Vi, jag och mina fantastiska kollegor och nyfunna vänner för livet.

Så... Vad har hänt? En sak är att jag bestämt mig för att stanna kvar på Guadeloupe ytterligare 10 dagar efter mitt kontraktslut, tillsammans med en annan tjej, för att resa runt på ön. Jag vill runda av hela den här vistelsen med en riktigt nice semester. Min säsong här har och är en jävla bergochdalbana. Så mycket som inte har varit bra men samtidigt mycket som har varit väldigt bra. Det har vart så mycket upp och ned om man skulle klara av detta hela vägen eller inte. Så jag bestämde mig för att jag skulle behöva dessa 10 dagar här i slutet av april. Sen är det ju ett stort plus i kanten att jag fick med mig en av mina vapendragare, Alexandra, på denna idé ;-) Vi kommer ha det så fruktansvärt roligt och härligt!

En annan sak är att mina föräldrar, bror och bästa kompis föräldrar har bokat sin resa ner hit om 20 dagar! Just nu saknar jag min familj något fruktansvärt så det ska bli så härligt att få ner dom hit. Mina föräldrar har varit här en gång tidigare så dom har redan sett en del. Det ska bli jättekul att få ta med dom till mina favoritställen här på Guadeloupe och visa dom. Det bästa av allt är att jag har sparat alla mina extra lediga dagar här nere så jag kommer få 7 lediga dagar under de 2 veckor dom är här :-)

Jag har passat på att kolla läget hur kulturen är här. Jag har varit på två karnivaler som var väldigt intressanta att se. Olika städer på ön ställer upp med jättemånga dansare och en orkester som går efter varandra på led. Alla har varsin klädsel. Grannstaden Deshaies (Uttalas Dehe) hade tillexempel lila och silvriga dräkter i olika former. Huvudstaden Pointe à Pitre (Uttalas Point a Pit) var utklädda till apor. Mycket dans, sång och musik! Så, det är roligt att få se hur de lokala gör när de festar till det ordentligt.

Jag har blivit av med min Iphone 6. Den blev stulen i början av januari (tror jag) och det suger riktigt hårt. Tur i oturen hade jag med mig ner min gamla Iphone 4 så den har jag använt sen dess. Funkar bra men det är så surt... Den var 3 månader gammal och alla mina bilder försvann ;-( Som tur är så fick jag försäkringspengar för detta och ska köpa en ny så fort jag kommer hem. Men ändå, surt!

Och en av de bästa händelserna, JAG HAR TAGIT DYKCERT! :D

Det var en liten blandning av vad som hänt. Nu bjuder jag på random bilder från senaste tiden. Ta hand om er alla där hemma. Jag tänker på er mycket. Vi ses snart!

Jag och grabbarna åkte till resorten Club Med och levde en dag med All Inclusive.

Jag tillsammans med utsikten av Les Saintes. Så vacker ö!

Fina Maja, Erik, Sofia och Line på karnivalen i Sainte Rose.

Karnival!

Ibland på våra lediga dagar hänger vi vid en grym infinitivpool. Det känns på något sätt så lyxigt!

Ännu en karnival! Här är aporna jag skrev om i texten!

Vattenfall!

Några favoriter! Sofia, Filip och Anton.

Anton dyker!

Dan före doppardan

Hej allihopa hemma i jultiderna. Dan före doppardan och jag är jätteförkyld och hängig. Jag har varit dålig på att blogga det senaste, jag vet, men som vanligt så har jag varken orken eller tiden att sätta mig ner med detta kassa internet och slänga upp massa bilder till er ;-) Men jag vet ju att ni följer mig på instagram där jag slänger upp lite bilder titt som tätt. Sen senaste inlägget har jag iallafall fått ur mina taggar ur fötterna. Även min fina och fantastiska Jennifer har åkt hem till Svergie igen. Det är väldigt tomt här utan henne men vi pratar nästan varje dag så det är skönt. Nu under jultider längtar jag hem en del. Till Degerfors där släkten ska fira julen för sista gången någonsin, vilket gör ont i mitt hjärta att jag måste missa. Men imorgon börjar jag inte försen 18:00 på kvällen så jag ska allt hinna skypea med dom under dagen! Idag börjar jag också 18:00 och pga min förkylning så ska jag bara ligga inne hela dagen framför filmer och sova. Måste bli frisk nu när det verkligen drar igång här med högsäsongen! Imorgon på julafton ska vi allihopa dela ut julklappar. Vi har haft en liten lek vi kallar "Secret Santa" där vi slumpvis får ett namn på en av oss i staffen. Och till den personen ska man köpa ett paket till. Men det är anonymt så man har ingen aning vem man får paket av. Jag undrar vad jag kommer få ;-)

En liten uppdatering från mig bara, nu ska jag kolla film. Puss och kram på er! Hoppas ni har en fantastisk jul med nära och kära. Jag tänker på er!!!

Bild från Les Saintes. En fantastisk ö som ligger på södra sidan av Guadeloupe. Så vackert!

Tips från coachen

Trampa aldrig på en sjöborre... Det gör ont och det går inte att få ut taggarna ur dina fötter :-) Vilket i sin tur resulterar i en infektion i foten. Vet inte hur mycket ni ser på bilden men det är några svarta prickar på min "trampdyna" och vita runda prickar runt taggarna. Förhoppningsvis ska den svenska läkaren titta på min fot imorgon och se om det går att göra något åt detta.
Annars då? Jo, allt har blivit så mycket bättre här nere sen min senaste (deppiga) inlägg. Jag kommer att stanna här till april, det känns så! Dykningen går bra även om jag är rädd. Är väldigt stolt att jag fixade mina två första dyk i havet! På lördag gör jag mitt tredje dyk i havet med Anton :-) Ska bli nice!
Hoppas allt är bra hemma! Många kramar från ett soligt Karibien!

Tvillingsyster

Jag trodde aldrig jag skulle träffa en ny livskamrat här nere. En tvilling. Som tänker, känner och är som jag. Jennifer Johansson, 22 år från Stockholm. Det är sällan jag klickar så bra med tjejer på direkten utan det brukar växa fram. Men här var det helt annorlunda. Redan på introduktionsdagen började vi prata och det visade sig att vi var i Australien samtidigt i vintras. Då kände jag att Jennifer var en tjej jag skulle hålla hårt om väl nere på plats. Och vad rätt jag hade. Sen sekunden hon kom ner hit (Hon kom ner fyra dagar efter mig) har vi suttit ihop. Hon är min pelare, min trygghet och min bästa vän. Vet inte om jag hade fixat dessa veckor utan henne. Det spelar ingen roll att vi bara känt varandra i 5 veckor, hon kommer vara min vän för resten av livet. Oavsett vart vi befinner oss i världen om det är tillsammans eller inte så kommer det alltid vara vi. Jag är så fruktansvärt glad att jag lärt känna henne. Som om det var något som fattades.

Dessvärre har hon bestämt sig för att säga upp sig och det gör ont i varenda liten cell av mig. Det är en jobbig tanke att jag ska spendera resten 5 månader här utan henne. Samtidigt som det lättar mig då jag vet att hon inte trivts så bra här nere med jobbet osv. Jag vill inget hellre än hennes bästa. Men vi har redan bokat in en roadtrip i sommar genom Svergie där vi ska avsluta den i Köpenhamn. Vi planerar Asien och Australien nästa vinter. Vi planerade till och med att flytta ihop till Göteborg i sommar. Det kommer gå fort tills vi ses igen. Min tvillingsyster Jennifer, du är bäst.

Dive

Hej allihopa. Livet här nere är just nu ganska surt... De människor jag kommit närmast har åkt hem eller kommer åka hem. Vi har haft massa drama med chefer bland annat. Även jag funderar mycket på om man ska överväga att åka hem. Tyvärr... Men jag har bestämt mig att ge det ett tag till. För det finns faktiskt mycket annat som är roligt här utanför jobbet. Jag har nämligen börjat ta mitt dykarcertifikat. Och det är ganska stort för mig då jag har klaustrofobi och har gett mig fan på att klara det. Fick en liten panikattack på mitt andra dyk i poolen då vi skulle göra en övning jag inte fixade. Tanken av att inte kunna andas under vatten skrämmer livet ur mig. Men som sagt, jag ska kommer över min rädsla och fixa detta! På fredag ska jag göra mitt första dyk i havet, ska bli spännande :-)

Men som sagt, livet är konstigt här nere. Jag får se hur jag gör med allt. Ni lär få veta om jag stannar eller inte. Sköt om er!!

Linbana

Hej allihopa. Söndag här nere, jag jobbar morningsplit idag (7:00-11:00 och 18:00-22:30) så just nu har jag lite ledigt. Vädret är tyvärr lite halvdant så har ingen superlust att lägga mig på stranden. Ska dansa Zumba vid 16:00 vid beachbaren så det ska bli kul. Behöver lite energi :-) Speciellt när jag råkade få en vit tvätt att bli rosa precis... Blir så jävla trött.

Men i fredags var jag och 7 andra lediga så vi tog bilarna till en linbana. Det var huuuur kul som helst!! Det ösregnade vilket inte gjorde något när vi väl åkte linbana men när vi var klara så visste vi inte riktigt vad vi skulle göra. Så det blev en kort utflykt, men en rolig en! Imorgon är jag ledig igen och då ska jag och Jennifer åka till dykcentret, hon ska dyka och jag ska snorkla (eftersom jag inte har något dykcert). Ska snart börja ta det, ser jättemycket fram emot det!

Sköt om er allihopa, hörs snart!