frida östberg

Kategori: Spanien 2015

Alicante, it has been a pleasure

Hej vänner. Ja, som ni säkert redan vet så är jag hemma från Alicante. Jag saknar Alicante och lite storstad faktiskt. Det var en så enkel, härlig och lättsam stad. Lätt att hitta, vackra byggnader, otrolig hamn, det fanns alltid nya gator att hitta och fantastiska restauranger runt varje hörn. Ja, för att vara en liten Sotenäsbo så var Alicante ett perfekt första steg för mig att testa på livet i en "storstad". Jag saknar självklart mina grabbar och lägenheten. Vi har haft fyra förjäkla roliga månader tillsammans. Mycket bus, tacos, skratt och battleshots. Det har verkligen gått över förväntan över att bo så som vi har gjort och vi har klarat det mesta utan något tjafs alls i princip. Min lilla Cronista-familj (Vår lägenhet hette Calle Cronista Viravens 6), ni är verkligen bäst. Jag saknar att kunna ropa när jag går och lägger mig "godnatt familjen" och höra er säga det en efter en. Jag kommer definitivt sakna att hänga med min extramamma Vicki. Även om vi alltid haft en speciellt band till varandra så har det byggts upp ännu mer där nere. Eftersom Vicki har varit ute och rest mycket de senaste åren (jag med) så har vi inte hunnit setts så mycket. Att få dessa månader tillsammans, i Spanien, har varit guld.

Det känns lite tråkigt att inte ha dessa månader dokumenterade som mina andra resor jag gjort. Dock hade jag de två första månaderna väldigt obalanserat och kunde inte få ro med livet här hemma och hitta min plats med livet där nere. Det var mycket som snurrade i mitt huvud. Det var någonstans när Bagge (Filip egentligen, men han kallas Bagge) flyttade ner som alla bitar föll på plats. Jag vet inte riktigt varför men på något vänster så kändes det som om det var vändpunkten. De sista två och en halv månaderna gjorde vi verkligen till dom bästa. Jag är supernöjd med min vistelse i Alicante, både jobbmässigt och livserfarenhet. Jag flyttade in i min första egna lägenhet och fick på stapplande spanska beställa mat lite då och då. Man önskar ju att man hade lite lättare för språk men sånt är väl lite livet. Jag är bättre på något annat och sämre på det andra. Jag fick testa på att jobba utomlands och skriva in mig i Spanien (med hjälp från en spansktalande tjej ska noteras!). Allt har varit lärorikt och fantastiskt. Och som vi brukade säga så är jag väldigt tacksam för att jag inte har gonorré!

Anton vid Castillo Santa Barbara, Alicante

A'

Jag och Erik innan vi åkte till Ibiza

Bagge kom och familjen var samlad!

En utekväll med vänner

Linn på besök

Halloween!!!

Lisa på besök!

Vi har dansat Zumba i mängder! Här på ett zumbaevent med över 700 pers!


Och så kom Jennifer och överraskade mig (och gänget)!

Sierra Aitana 1400 m.ö.h

Hej! I söndags så hade jag och några arbetskollegor bestämt oss för att ta oss upp för en av de högsta bergen i Alicanteområdet, Sierra Aitana. Det var en riktig utmaning men det var verkligen värt det! Det var så galet mäktigt när man äntligen kom upp på toppen. Det tog oss, på ett ungefär, 7 timmar att ta oss upp och ner. Har haft en riktig go träningsvärk idag i både lår och ben. Skönt när det verkligen känns att man har jobbat! Nu låter jag bilderna tala för resten av dagen.

Update

Hej vänner, gamla som nya.

För det är ju precis så det är. Detta året har jag fått lära känna så många nya fantastiska människor. Det har varit ett sånt grymt år redan på grund av allt jag upplevt. Mina sex månader i Karibien var minst sagt en berg- och dalbana men med tanke på alla nya vänner jag lärt känna så ångrar jag inte en sekund av min tid där nere. Jag lärde mig otroligt mycket som människa och som sagt, fick vänner för livet.

 

 

Sommaren hemma på Smögen var också magisk. Bloggandet hamnade lite på sidan där då jobbet krävde all min vakna tid kändes det som. Var jag inte på jobbet så var jag på Smögenbryggan och dansade till sent in på småtimmarna. Årets sommar har varit grym! Jag har fått, återigen, lärt känna så många nya härliga människor. Mina kollegor var/är minst klart oslagbara. Har haft så jäkla kul på jobbet med dom. Det har varit helt ointressant att jag jobbat sex långpannor på raken, tiden har bara sprunigt iväg i deras sällskap.

Jag hittade lite kärlek på ön också. Världens finaste L. Även det har varit en berg- och dalbana för att jag bestämde mig i början av mig att jag skulle flytta till Spanien den 10:e augusti. Jag skulle ljuga om jag skulle säga att det inte varit lätt. Det är så jobbigt att hur mycket jag än känner för den här killen så lyckas distansen förstöra så mycket. Men vem vet vad framtiden har att bjuda på. I keep my fingers crossed. Oavsett vad som händer med oss så var han en av de största anledningen varför sommaren blev så bra som den blev och det kommer jag alltid vara tacksam över.

 

Så som ni kanske förstår befinner jag mig i Spanien. I Alicante för att vara exakt. Jag har fått jobb på ett skolfotoföretag som heter Fovea AB och håller på med deras kundtjänst här nere. Kundtjänsten här nere är relativt nystartad så det är roligt att få vara med i något nytt och spännande. Att få vara med i utvecklingen. Ner hit har jag med mig två av mina vapendragare från Karibien, Erik och Anton. Även en tredje kavaljé från Karibien, Filip, kommer ner i slutet av september. Det ser jag mycket fram emot.

Så det jag gör om dagarna är att svara i telefon, svara på mail och busar med mina kollegor. På kvällarna lagar jag och grabbarna mat och försöker även träna en del. Jag umgås mycket med min chef Victoria som jag känner sen tidigare. Det var hon som jag kontaktade angående jobbet och frågade om de ville ha lite hjälp i höst. Hon är som en extramamma för mig och det känns väldigt tryggt att ha henne här nere. Varje måndag och onsdag är det Zumba på ladys gym som vi går på. Då får vi skaka av oss ordentligt och för att vara ärlig så skrattar vi för det mesta oss igenom alla pass.

 

Det har varit spännande att komma ner hit. Jag hade två-tre ganska ostadiga veckor i början. Jag kände mig inte riktigt klar hemma i Sverige och jag saknade väldigt många. Speciellt L. Det kändes jobbigt att de fortsatte säsongen på Smögen och att jag hade åkt ifrån den. Men nu när allt flyter på bra på jobbet, man har fått in en vardag här nere och man lär sig leva med saknaden så börjar jag trivas väldigt bra. Alicante är en superhärlig stad som jag tycker om jättemycket. Man lär känna sina kollegor bättre. Allt känns bättre och bättre för varje dag som går.

Jag ska stanna här fram till jul och sen vet jag inte vart i världen jag hamnar. Just nu letar jag alternativ jag ska göra i vinter. Vet verkligen inte vad jag vill göra. Men någonstans hamnar jag ju och vad det än blir så blir det bra.

 

Nåväl. Skrev mest detta till er som inte kan hålla koll på allt jag gör och vart jag befinner mig i världen. Jag kan försäkra er om att jag är i trygga händer. Ta hand om er så syns och hörs vi snart.

 

 

Upp