frida östberg

Kategori: Texter

Touchdown Sweden

Eller ja, jag har ju varit hemma nu några dagar. Kom hem i lördags kväll efter några dygns håll-i-gång. Det var väldigt skönt att mötas av mamma och pappa när jag äntligen landat på Landvetter och fått tag på min ryggsäck. Det kändes verkligen som om jag var färdig med den här resan. Det kändes lagom att åka hem efter tre månader där. Filippinerna är ett fantastiskt land med otroliga möjligheter att bara kunna bli ännu bättre. Det är ett minst sagt ett organiserat kaos. Allt har ett system även om det ser ut som om det är helt utom kontroll. Det är lite charmen med det hela och kan man inte acceptera det och bara låtas hänga med så kan det vara ett svårt land att ta sig runt i. Men allt har sin tid. Det var skönt att komma hem till våra organiserade mataffärer, asfalterade vägar och tidtabeller. En organiserad vardag. Man får inte glömma bort vilken tur man haft som fått växa upp i ett enkelt Sverige. Att man har lyxen att idag kunna välja vart i världen man vill vara. De har absolut inte samma möjligheter. Även om jag tror att i och med att turismen ökar så kommer ungdomarna också att börja våga ta steget att resa mer. Men det är en bit kvar tills dess.

Nåväl, det är skönt att vara hemma. Jag och Bagge har verkligen haft världens bästa resa. Den hade inte kunnat bli bättre. Jag hade inte velat ha den annorlunda. Det är då det känns som allra bäst att åka hem också. Ingen dödsångest ;-) Det är klart jag redan saknar vita stränder, att få dyka i vrak och den varma söta luften men jag har kommit hem till ett soligt Sverige. Jag har ett roligt jobb att komma tillbaka till och mycket att se fram emot. Jag är i en väldigt bra period i mitt liv. Jag svämmar över av känslor men det behöver ju inte nödvändigtvis vara något negativt.

Det sista jag gjorde innan vi åkte till flygplatsen var att tatuera mig. Min lilla ananas. Den ses nog som "söt" i mångas ögon men i mina ögon är den bara nice. Den har inte något större budskap mer än att det är en symbolisk grej för mina tre år efter studenten. Det är svårt att sätta ord på hur viktiga dessa år har varit för mig. Att verkligen få känna mig fri, ostoppbar, självständig och lycklig på riktigt. Det finns få känslor som slår det. Jag vet att jag är kapabel till det mesta, bara jag vill. Jag har fått lärt känna världen och mig själv. Jag har fått sett och upplevt de mest fantastiska sakerna. Minnen jag bär med mig med stolthet. Det kan vara långsökt för någon men för mig är den tatueringen självklar. Life is sweet.

Till hösten väntar ett nytt kapitel. Studentlivet väntar. Jag hoppas kunna förvalta den tiden lika bra som dessa år. Men ett steg i taget. Nu väntar först en sommar på världens bästa ö, Smögen. Det ser vi mycket fram emot.

Resfeber

Om mindre än 12 timmar sitter jag på flyget på väg mot mitt första stopp - London! Därifrån till Hongkong och därefter mot huvuddestinationen Filippinerna! Det pirrar väldigt mycket i min mage just nu ska jag tala om för er... Har haft en mysig kväll med familjen framför lite härlig fredagsunderhållning på tvn. Igår var även min bror hemma för att äta lite skaldjur tillsammans med oss. Även om jag vet hur oroliga dom är så tror jag, innerst inne, de är väldigt glada för min skull också. De vet hur mycket jag älskar det här och hur mycket jag älskar att utmana mig själv. Jag vet inte vem jag hade varit idag om jag inte haft alla dessa resor och äventyr i bagaget.

Jag är glad att jag tog dessa åren ledigt efter skolan för att stå på egna ben ute i världen. Och det känns bra att det inte bara blev ett eller två år utan tre år från skolan! Att jag "vågade" stå emot att börja plugga och leva lite istället. Det är så många som är så stressade över att börja plugga just för att man bara vill bli klar. Jag förstår er men samtidigt har jag verkligen insett att jag inte behövt stressa. Det var viktigare för mig att prova mina vingar och få bort den tråkiga skoltröttheten jag hade efter gymnasiet. Jag har vetat vad jag vill bli i 1,5 år och känner att jag nu börjar bli "mogen" för att sätta mig i skolbänken och utbilda mig till högstadielärare. Nu kan jag på riktigt börja förstå vad det kommer krävas av mig. För mig känns det som om det kommer underlätta så mycket att ha lite livserfarenhet innan jag en dag ska undervisa och, framförallt, inspirera unga vuxna. Jag vill vara någon de kan lita på. Jag kommer inte att kunna nå ut till alla men bara jag når ut till några få eller endast en så har jag gjort något rätt.

Nu kom jag in på ett litet sidospår där, hehe. Om vi återgår tillbaka till min resa här och nu som inte ens har börjat så är jag extremt spänd just nu. Jag sitter och tänker på ett så mysigt citat som Nalle Puh säger. "Fastän det är väldigt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den som nästan är ännu bättre." Precis så känner jag just nu. Jag älskar den här nervösa, spända och spralliga känslan man har dagen innan man ska åka på semester eller liknande. Och med den känslan så ska jag försöka sova nu. Vi åker hemifrån 5:00 imorgon morgon. Jag lär ju inte sova en blund men vad gör det om hundra år? Godnatt på er så hörs vi snart igen från varmare breddgrader!

Att minnas

Jag älskar hur mycket jag skrev förr. Hur mycket av mitt liv jag fått dokumenterat. Ett av de finaste och roligaste dokumenten jag har att läsa idag är de jag skrev när jag var i mitt första riktiga förhållande. Saker vi gjorde, hur jag kände och hur allting började. Det är en cool känsla att kunna känna exakt det jag kände när jag skrev mina texter. Slutsats: Måste börja skriva mer.

 

 

 

Hans leende var som en käftsmäll. Han hade slängt bak sitt mörka, bruna, tjocka hår och var klädd i en färgglad skjorta tillsammans med lila shorts. Jag trodde aldrig i hela mitt liv att jag skulle tycka att det var snyggt med lila shorts men han fick mig att tycka det var det snyggaste jag någonsin sett. Jag slogs direkt av hans bruna ögon. Det var som om dem aldrig hade något slut. Jag såg in i dem och det fanns något nytt att se hela tiden. Vi gav varandra en kram och jag minns verkligen hur jag tänkte hur snygg han var. - 23 juli 2010

 

 

 

Att känna är något av det bästa som finns. Att känna lycka eller sorg. Att känna är hjärtats sätt att tala till oss. Att känna att man bara vill ha en enda person i hela världen och tanken av att inte vara nära honom får allt annat att verka obetydligt. Det värker i varje muskel i kroppen av saknad och längtan. Allt du ser påminner om honom. Hur mycket du än försöker så dras du bara till honom. Som minuspolen dras till pluspolen. Helt plöstligt blir dina behov inte lika viktiga. Du börjar plötsligt prioritera någon annans behov före dina egna. Det spelar ingen roll hur ditt vardagliga schema ser ut, du ändrar och planerar om. Du gör allt för att hinna träffa honom varje sekund av din lediga tid. - 6 januari 2014

 

 

Keep that in mind girls

 

Det är inget nytt att killar tar sig friheten att ta på oss tjejers kroppar. Det är inget nytt för någon och det händer hela tiden. Igår dock var det en kille som vägrade lägga av. Han tafsade, kallade oss äckliga luder och tog på våra hakor för att förminska oss för att bara nämna några saker. Det gick så långt att vi fick kalla på vakter (Tackar bartendern som uppmärksammade händelsen). Jag fick nog när han vägrade sluta och drämde till honom. Jag vet att jag inte borde dra till med våld men det finns verkligen ingenting som provocerar mig mer än sånt här. Jag vill inte att någon annan människa ska få mig att känna mig (eller mina vänner) svag, liten eller smutsig. Efteråt försökte han få mig att bli rädd genom att "hota" mig, vilket egentligen bara var tomma ord. Men det var obehagligt, hela händelsen var det. Jag kan inte begripa hur folk kan säga att feminismen har gått för långt när det här och ännu värre saker pågår HELA tiden. Kvinnors kroppar är inte till för att tillfredsställa män och kvinnokroppen är inget objekt man får ta på som man själv vill. MIN kropp är MIN och JAG bestämmer vem som ska ta på den. Punkt slut.

Bröstförminskning

 

Imorgon är det en stor dag i mitt liv. Jag ska äntligen göra en bröstförminskning!Det pirrar något fruktansvärt i min mage. Jag är spänd, nervös, glad, förvantansfull och rädd. Alltihop på samma gång. Men jag är mest av allt glad! Glad att jag äntligen tagit tag i detta som har påverkat mitt liv så mycket. Så många gånger jag har funderat på detta men aldrig tagit tag i. Jag har alltid känt att tiden inte passar men så insåg jag efter jag kom hem från Australien, när fan ska jag hitta en tid som passar? Det kommer aldrig att passa i tiden för man kommer alltid ha saker planerade. Nu kommer detta bli en liten knepig sommar till en början men det är en sommar av alla sommrar jag kommer uppleva i mitt liv. Jag hinner få fler somrar :-)

Att ett par bröst kan kontrollera ens liv är sjukt egentligen, men så har det varit dom senaste åren. Jag har ont i ryggen, jag kan inte handla vilka kläder jag vill, jag måste äga en förmögenhet bara för att köpa en bikini eller bh. Jag måste lägga ner så mycket extra tid på att hitta en bra bh med bra stöd och samtidigt ser någorlunda ung ut. Jag kan göra listan lång men det finns iallafall väldigt många anledningar varför jag gör detta och det känns verkligen så himla bra. Nervös som sjutton men jag vet att det kommer gå bra! Jag är i trygga händer på Carlanderska hos min kirurg. Jag kommer ha väldigt ont nu i några dagar framöver men ska förhoppningsvis vara tillbaka på jobbet redan 2:e juni så det känns bra. Jag ville inte att det skulle ta någon tid från mitt sommarjobb, det var det viktigaste!

Jag är så sjukt tacksam från försäkringsbolaget att de ville hjälpa mig. Jag är så tacksam att min kirurg ville hjälpa mig så fort som möjligt. Jag är så tacksam att jag har så stöttande familj och vänner. Jag är så tacksam för alltihop. Detta är jag säker på att detta kommer vara ett av dom bästa besluten jag tagit i mitt liv hittills.

Ska uppdatera er så fort jag kan efter operationen. Tills dess, önska mig lycka till! Imorgon vid 10.00 ska jag vara där. Då smäller det!
Många kramar till er alla. Vi hörs om några bh-storlekar mindre ;-)

Upp